Loppispro

I år har jag blivit loppisproffs… Eller iallafall har jag varit med på riktigt. Lärt, lyssnat och agerat som de riktiga proffsen:-) Den årliga loppisen i Svarte. Den vi alla går och längtar till. I lördags var det dags. Från 11- 13 MEN redan klockan 10 slår portarna upp. Det är då vi som söker det där lilla extra finns på plats. Som iglar smyger vi runt. Tysta och med ett pokerfejs som inte avslöjar. Alltså avslöjar vad just jag är intresserad av för prylar. Så osynligt det går sätter vi en lapp på våra utvalda objekt. Vi vill ju inte att någon annan ska komma med bläckpennan och buda över… I år är jag ute efter ett skrivbord. Ett gammalt med lite chabby chic feeling:-) Efter en stunds letande står det där framför mig! Två bud står redan på den gula post-it lappen. Höjer med 50 kr. Nervöst går jag vidare. Inte längre ifrån bordet än att jag kan ha full koll på budgivningen. En man stryker mitt bud och höjer med 50. Förstår att han är den där typen som köper billigt, renoverar och säljer svindyrt. Det vackra slagbordet bredvid vill han också ha. Han står som en hök och vakar vid borden. Klockan närmar sig 11. Har tänker jag nu säg? Vill ju så gärna ha bordet. Det står Sus på det…. går förbi och höjer 50 till. Mannen ser coollugn ut. Jag tänker att han har gett upp nu. Klockan slår 11 och det utbryter kaos. Alla står med pengarna i högsta hugg och viftar med sina lappar. På håll hör jag att budgivning pågår. Jag är fullt fokuserad på mannen bredvid mig. Min konkurrent. Han vinner budet på sitt slagbord. Nu är det lugnt tänker jag. Nu är han nöjd. Säljaren kommer fram till mig och “mitt” skrivbord. Jag ser att min konkurrent inte lämnat platsen. Ser i ögonvrån att han står kvar bredvid mig. Liksom lyssnar in vad jag och säljaren chattar om. Nöjd räcker jag fram pengarna för att betala mitt nyvunna skrivbord då det händer! Jag bjuder över….. Mannen med slagbordet har talat! Vet inte om det är min svarta blick som han möts av eller bara ren vänlighet men tillslut ger han sig och säger vänligt äh, du får bordet. Jag blir så fylld av lycka och värme. Älskar för stunden denna mannen så mycket att jag kastar mig om halsen på honom. Ger honom en stor kram. Han ler:-) Får senare en lektion av mina döttrar som jag generat totalt med mitt euforiska känsloutspel. Mamma, du kan inte bara krama främmande människor sådär….. Längtar redan till nästa loppis:-)

Mitt bord fyllt med dagens andra fynd<3

Blev en gungstol också.

Loppan köpte sig ett våffeljärn i gjutjärn. Gick sådär att våffla med det…

Det här gör vi medan vi väntar på att de varma sommarkvällarna ska visa sig….. Det fina i det osociala är att ingen vill sitta ensam….. Tänker att det är som en individanpassad TV kväll:-)

Samling vid….

/Sus